Fru Oscarsson

Nu har en till dag flugit förbi i Norge. Jag är riktigt imponerad över Fille från att inte våga peta på fisken och få panik så fort de nappar till att våga döda en fisk. Att pressa Fille till att göra saker är riktigt rolig jag önska att jag hade tagit kort på alla hennes miner. Hon skriker hoppar pratar med sig själv och sedan gör hon det kanske bara för en liten liten stund men hon grejar det. Tänk om alla vore som henne. Idag fortsatte vi fisket med tron om att vi skulle få något jätte stort men nä så vart det icke. Vart mest små makrillar men roligt var det. Hur kräsen får man egentligen bli från att igår typ spara all fisk till idag kasta tillbaka ca 90% av fisken och säga nä den var för liten. Tänk om man skulle bo här skulle man då bara nöja sig med fiskar över 10 kg? Men visst fattar jag varför vi gjorde som vi gjorde idag det var ju inte allt för roligt att rensa all fisk igår.